Dagbok

Så Dagbok.nu uppstår igen. Men i annan regi och i annat format. Jag minns inte när jag började skriva där. Kan det ha varit 2003? Det enda jag minns var att jag satt uppe en natt och desperat sökte en sida att få skriva på när skrik.nu hade lagt ner. Vad som helst bara jag fick spy ut mina deprimerade tankar och då ramlade jag över dagbok.nu. Jag rasade, jag grät, jag var förtvivlad, kär och allt i känsloregistret som man har i sin tidiga tjugoårs ålder. Jag skaffade bekanta. Jag skaffade vänner och då framför allt hon som är min bästa vän idag. Jag skrev om förvåningen och paniken då stickan visade plus och jag skrev även om det en andra gång. Jag gick igenom separationer, dejter med killar, dejter med tjejer, förälskelser, hat, återfall, skilsmässor och jordens undergång. Vissa dagar glödde mina fingrar för att längtan efter att få skriva ner i det som malde i mitt huvud blev överväldigande. Sedan las den ned. Hips vips så fanns den inte längre. Jag hade redan då flyttat vidare till en annan sida och skrev parallellt med dagbok. För jag hade träffat någon. Någon som fick mitt hjärta att sjunga och ben bli mjuka samtidigt som jag var i ett olyckligt äktenskap. Jag sjöng ut mina känslor på en sida och om mitt olyckliga äktenskap på den andra. Men sen försvann dagbok. Jag fick i alla fall allt jag hade skrivit under åren på mail. Många känslor och år ihopbakad i en textfil.
Men nu är jag här igen. Jag vet egentligen inte varför. Blev nyfiken och ville se vem som tagit över min gamla brunn av tonårskänslor. Kanske jag skriver här. Kanske inte. Vem vet. Jag som så länge sökt en sida att vara anonym på kanske äntligen få det.