Nyare: 28 maj 18:25På något vis är man alltid ensam
Vem man än vänder sig till är det inte någon som direkt förstår, längtan efter samhörighet med någon...Önskar att orden kunde bli formulerade på ett bättre sätt men finner dem inte just nu
När du låtsades, dog något inom mig....Har inte kunnat älska sedan dess, slarvade bort mitt eget hjärta nånstans i röran...
Kommer aldrig förstå människor som medvetet gör illa andra människor, sparka på människor som redan ligger...nöjet med det....Jag fattar inte..
Kommer aldrig förstå människor som medvetet gör illa andra människor, sparka på människor som redan ligger...nöjet med det....Jag fattar inte..
Ni förstörde och förändrade mitt liv, jag var inte på min vakt
Jag tillät det
Trodde aldrig jag kunde dö så själsligt, det som är kvar av mig inombords..vad ska jag kalla det..resterna av en själ som älskade någon för mycket,
Vad hjärtesorg förändrar människor,
Jag tillät det
Trodde aldrig jag kunde dö så själsligt, det som är kvar av mig inombords..vad ska jag kalla det..resterna av en själ som älskade någon för mycket,
Vad hjärtesorg förändrar människor,
Det känns konstigt att inte känna någonting....tomhet..värsta känslan...känner inget...likgiltighet...